26 sep 2016 « Tillbaka

”Den gamla pensionärskvinnan och affärsmannen”

Pensionärskvinnan gick och våndades i sin trånga lägenhet. Hon bor på den fattiga sidan av staden, i en tvåa i Gävle. Hon trivs ganska så bra på området där hon bor, men hon tycker det känns otäckt att gå ut själv när det är mörkt ute. Hon väljer sina runder väl när hon går ut med hunden Jojo. Att vara en gammal tant som inte hör riktigt bra och som har ont både här och där gör att man är ett ”lovligt byte”. Livet har förändrats där utanför sedan hon flyttade in i lägenheten. Ja, hon har nog bott i lägenheten sedan 50-talet. Livet är lite ensamt. Mannen i hennes liv gick bort för flera år sedan. Och inte nog med det så har även de flesta vännerna gått bort. Nu går hon och tänker på barnbarnets födelsedag. Födelsedagspresenten har hon inte köpt, för hon har inga pengar att köpa med. Inga fina kläder har hon heller att sätta på sig på den stora dagen. Barnbarnet, en fin flicka som nu ska bli tonåring önskar sig säkert en hel del. Så kom Dagen. Hon gjorde sig i ordning och tog med sig det nödvändigaste. Stämningen var på topp när hon kom fram. När hon precis hade satt sig ner vid det dukade köksbordet där flera av barnen och barnbarnen satt, frågar barnbarnet var hennes paket är någonstans.  Då säger gamla och trötta pensionärskvinnan som är flickans farmor, ”Ta fram min plånbok som ligger i väskan, som finns i hallen och ta alla pengarna som finns där.” I samma anda tänker hon, ”Hur ska jag klara av den här månaden. Nästa pension kommer inte förrän om några dagar.”
Barnbarnet tittar i plånboken och blir lite fundersam. ”Det ligger bara 5 kronor i plånboken!” ropar hon tillbaka. ”Jaaaa, jag vet. Det är allt jag äger, men du får dem.” säger gamla kvinnan tillbaka.
Barnbarnet blir så glad, för hon förstår att hon har det svårt och samtidigt tar det emot, att ta pengarna. Så hon svarar ”Inte kan jag ta emot så att du blir utan pengar”. Då svarar gamla kvinnan, ”Oroa dig inte, var dag har sin plåga, men Gud kommer att ta hand om mig. Så Grattis älskade vän!”

Plötsligt ringer det på dörren och alla kommer av sig.
En bekant till familjen dyker plötsligt upp på kalaset utan förvarning. När han kliver in säger han ”Ursäkta att jag dyker upp så här utan vidare, men jag kom på när jag kom till er stad att er dotter fyller år, så nu är jag här.”  Han ställer ifrån sig sin fina väska och sin käpp i hallen. Han berättar vidare att han har affärsplaner i staden, så han kan inte stanna länge. Medans han pratar så ger han stora rosa paketet med fina rosetten på, till födelsedagsbarnet. I paketet ligger det en laptop och en resa till Mallis.
Hon blir ju förstås glad för den fina presenten och säger Tack till den rike mannen. Men samtidigt tänker hon på sin kära farmor som precis hade lämnat bara 5 kronor till henne. Allting kändes konstigt.
Mannen fortsätter att berätta att han håller på att forska fram botemedlet mot cancer och han har mycket att göra framöver. Han berättar också om sina framgångar, hur mycket han har investerat i det ena och i det andra. Och hur mycket han har skänkt bort till de aidsdrabbade människorna i Afrika. Sedan börjar han titta på klockan och säger att han måste gå snart.
Ingen har fått en syl i vädret under den här halvtimmen han har varit på besök. När han går blir det alldeles tyst och skönt. Barnen slutar att kivas med varandra.  Farmor sitter fortfarande kvar vid köksbordet. Sedan säger hon till barnbarnet. ”Kom och sätt dig på mitt knä så att jag får hålla om dig.” Då svarar flickan, ”Men du har ju så ont i din höft, orkar du det?” ”Det är värt vart enda sekund, för när jag kommer hem, har jag all tid att ta igen mig och då får jag tänka på den här glada stunden med dig.”   #tankaromlivet #fattiga #rika #vemärfattigegentligen?

Skrivet av Ann-Helen Ranén, 2016-09-26
socialförsäkringar/jämdställdhet  lättläst info